lindagoes.blogg.se

Mamma, pappa, jag älskar er.

Det här var så mkt värre än jag trodde. Jag ångrade mig som fan när jag låg där på väggen o naglade fast mig i sanden på vägen upp. Så jävla rädd. På riktigt. Stenar och grus runt om en som man hör rulla ner i avgrunden, försökte ta sig upp i sand som bara rasade ner. I bäckmörker och moln o vatten o trasiga händer o en skitarm. Såg noll. Linda där liksom. Åt helvete. Funderade på hur jag någonsin skulle kunna ta mig ner utan att stelna av panik.

Men något hände. Vulkanen tog hand om mig. Sen var jag inte rädd längre. Tvärtom. Det här blev den bästa dagen jag varit med om på 3 år. Top 2 i mitt liv. Kanske delad top 1. Sjysst vändning. Tack du där inne.

Jag är så stolt över migsjälv. Det här var fantastiskt gjort. Av mig och Merapi.

 

Kraterkanten. Vänster, död, höger bara jävligt brant. Jag har tappat mitt förstånd. Underbart skönt.

 

Peak of Merapi.  

 

Living on the edge liksom. 

 

Våra spår i sanden.... Som snigelsträck. Typ.

 

Lawu, Meditation vulcano, i horisonten....

 

Aldrig sett så många vulkaner på en gång. Den här ön är bäst.

 

Såna där bra kläder hade folk. Utom jag och guiden. Vi valde att ta med en guide. Tack och lov. 

 

Nöjd att jag klarade mig i luffaroutfit. Way down. 

 

En bild för att visa att jag är lycklig. På riktigt. Det är precis så jag känner. Solen lyser på mig och jag får bara mer o mer energi och livsglädje... Charging.

 

En sån här bild tog finnen. Så jag gjorde det med. Tror man ska göra det när man är på ett berg.

 

 

 

Fuck you snö.

 

Yeah, my life is awesome. (Får ju passa på o njuta när det går bra liksom)

 

Kul att få dela med sig. Hoppas det är uppskattat även om jag svär endel.

Kram till mina tittare!:)

 

Peace out motherfuckers

 

Grymt!! skönt att du är nere. var det fler människor där samtidigt som gick upp eller bara ni?
hoppas lyckan håller i sig när du är hemma också.

Som sagt skönt att du överlevde denna fantastiska strapats. Vi beundrar ditt mod det måste ha varit riktigt kusligt som du beskriver det. Du bär uppenbarligen på nån sorts inre styrka som du plockar fram när den behövs. Tänk vilka häftiga upplevelser du bär med dig framöver,
Nu är det mindre än en månad till vi får se dig igen! Kul Kul!!
Vi älskar dig Linda!! Kram Mamma o Pappa

Du är så himla fin och modig!

Gööör modig! Coolt att du vågar!! Shitpomfrit! Jättefina bilder!!